Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en förträfflig husmoder. Dock finnas skäl till det antagandet, att hans husliga lif icke varit af det allra lyckligaste slag. Fabricius beskrifver fru Linné såsom stor, stark, hersklysten, egennyttig och i saknad af uppfostran, hvarför hon ofta förstörde glädjen i ett bildadt samqväm. Sina barn förstod hon ej att uppfostra. [1] Märkvärdiga äro uppgifterna om hennes förhållande till sin ende qvarlefvande son. Samtidas uppgifter, att hon hatade honom, äro väl något öfverdrifna; men åt någon moderskärlek lär han icke haft att glädja sig.
Öfver hufvud ligger det något tragiskt i Linné d. y:s korta och på visst sätt ärorika lefnad. Född i Falun 1741, erhöll han till informatorer de mest framstående unga botanister, Löfling, Rolander och Falk, hvilka äfven, enligt faderns önskan, inplantade hos honom latinska språket. Vid aderton års ålder fick han fullmakt på botanices demonstrators-tjensten, som då först inrättades, och tjugutvå år gammal utnämndes han af konungen till Medicinæ et Botanices professor i survivance efter sin fader. Två år senare lemnade honom medicinska fakulteten doktorsdiplom.
Det är ganska begripligt, skrifver Hedin, att en ung man, knapt ännu tjugufem år gammal, icke kunde bredvid en lärare af så lysande förtjenster om sin vetenskap, som den äldre Linné, gifva sig ett anseende som svarade mot anseendet af en redan erhållen befordran. Afund och misshag bland de öfriga lärarne och den unge professorns medtävlare voro de följder, som snart visade sig. Sjelf insåg han också, att äfven den mest oförtrutna flit icke skulle blifva tillräcklig att afvända ifrån honom de lärdas hotande förföljelse, som likväl kanske syntes mera fruktansvärd, än den var det i sjelfva verket. Vi böra således känna karakteren hos den unge v. Linné, för att deraf sluta till den verkan, som en mera inbillad än verklig afund hos medbröder troddes kunna åstadkomma till hans lyckliga ställnings förbytande i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
