- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
VII

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverjlödigt, samt till och med hemställer, huru vida icke den,
som af mötet erhållit uppdrag att framlägga den svenska
redogörelsen för dess förslag, kunde till följd af hans
framställning anse sig frikallad ifrån detta sitt åliggande; då
nödgas vi med all aktning för den utmärkte författarén säga,
att han missförstått äfven sin ställning såsom en af vårt
modersmåls främste sakförare. Det är nämligen svårt att inse,
hvarföre i detta fall mer än i hvarje annat saken skulle lida
genom att ifrån olika sidor belysas eller å andra sidan främjas
därigenom, att alt meningsutbyte undertryktes, sedan endast den
ena sidans målsmän uttalat sina åsigter.

Detta försök att kväfva den nya rörelsen redan i hennes
födelse lär svårligen lyckas, om icke andra och båttre skäl än
de hittills gifna kunna företes. Förtrytelsen såsom sådan är
ännu intet bevis. De harmfulla och gäckande orden kunna väl
förvilla mången, som ej är mäktig en själfständig öfvertygelse;
men den, som är van att prof va, innan han dömer, skall
säkerligen lätt inse, på hvilka svaga grunder både harm och löje här
blifvit bygda. Ett motstånd af denna art har man för öfrigt
haft skäl att vänta. På rättstafning ens område, där så lätt
en hvar känner sig i sin rätt förnärmad, då man söker rubba
hans vanor, och där enligt häfdernas märkliga vitnesbörd icke
sällan äfven de insigtsfullaste låtit en stundom ädel, stundom
oädel harm alldeles förvilla blicken, där må man icke föreställa
sig, att ett ändringsförslag alltid skall mötas med det värdiga
allvar och lugn, som höfves den sanne vetenskapsmannen, utan
att vapnen ofta skola föras med partimannens lidelsefulla
häftighet. Vi hafva emellertid en alt för stark förtröstan till den
vetenskapliga rättmätigheten af vår ståndpunkt och äro alt för
mycket medvetne om renheten i våra afsigter för att frukta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free