- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
138

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna åstadkomma en förbättring af vårt stafningssätt
och därigenom medelbart bidraga till vårt modersmåls
för-kofran, hade till äfventyrs länge fått bida på sitt
förverkligande, om icke det under de sista årtiondena alt
starkare kända behofvet af en lifligare samfärdsel emellan
de beslägtade nordiska folken äfven väkt en önskan att
undanrödja alldeles onödiga skiljaktigheter emellan de
hvar andra så nära stående nordiska språkens rättstafning.
Denna önskan, som gifvit anledning till gemensamma
öfverläggningar emellan flere för saken nitälskande män,
var i sig själf rättmätig och förtjent af ett allvarligt
behjärtan de, men måste likväl vara af en ringa vigt i
jämförelse méd de anspråk hvart och ett af de särskilda
språken kunde hafva på att inom sig utvecklas i rent
fosterländsk riktning.

Ur denna synpunkt hafva vi för vår del betraktat
denna sak, och vi hålla före, att det förlidet år hållna
Nordiska rättstafningsmötets betydelse för oss svenskar
utan all fråga främst ligger i de förslag, som angå vårt eget
språk såsom sådant, ehuru vi å andra sidan anse det vara
af en synnerlig vigt, att man vid hvarje förbättring af det
ena eller andra nordiska språkets stafningssätt icke leinnar
ur sigte det sammas öfverensstämmelse med de öfriga, där
en sådan osökt följer af en öfverensstämmelse i uttal.

mäga att efterlefva en ny grundsats i stafningen af ett par ord, hnru
skulle det då gå med bortåt millioner obildade eller halfbildade, hvilka
antingen skulle öfvergifva en mängd med möda inlärda regler, eller
från början tillämpa nya, motsagda af hvar enda skrift, som mötte
ögat?” (Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 521. — Ljudlag, och skriflag.
S. 126.) Nå väl! Är kärleken till en gammal dålig vana så stark
hvarföre icke då göra som Ihre?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free