- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
8

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den enhet, man sålunda sökte, borde, såsom
redan ofvan blifvit antydt, icke vinnas därigenom, att
någotdera språket offrade ens det minsta af hvad det egde
bättre och riktigare for att af det andra låna ett sämre.
Riktigheten måste nödvändigt ställas i främsta rummet.
Först i det andra borde fråga uppstå 0111 enhet. Detta
var en ledande tanke vid mötets alla öfverläggningar och
beslut.

Det vore en stor villfarelse att tro mötets egentliga
uppgift genom tillämpning af en sådan åsigt skola förfelas.
Det är väl sant, att mötet i vissa fall ansåg sig böra
erkänna en skilnad emellan danskt och norskt stafningssätt
på grund af de båda folkens olika uttal, men dessa fall
voro endast få. Fordringarna på riktighet och enhet
sammanföllo här i det stora hela. Hvad åter angår det
gemensamma dansk-norska språket i dess förhållande till
det svenska, hafva dessa språks stafningssätt så ojämt
utvecklat sig, att man just genom att bota några af de
svåraste lyten, som vanställa -än det ena, än det andra,
nödvändigt komme att gifva dem en större
öfverens-stämmelse. Det gälde i allmänhet endast att låta
hvart-dera språket uppgifva en oförnuftig teckning för en riktig
och emot ändamålet bättre svarande, som det andra språket
redan egde. Genom ett sådant tillvägagående såge £ian
alltid sitt eget språks rätt till godo, på samma gång man
sökte så vidt möjligt gifva de båda språken samma likhet
för ögat, som de ega för örat.

Hvad eljest angår den vetenskapliga grundval, på
hvilken * mötets beslut hvila, är denna hufvudsakligen den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free