- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
113

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hafva den makt att sammansluta, som, man med henne
afsett. Läsaren döme, om bevisningen till förmon för
en sådan upphöjelse af nämda oegentliga skrifsätt är
mycket öfvertygande.

Visserligen har icke fv, menar Rydqvist, så stor
allmängiltighet och etymologisk klarhet som hv, hj o. s. v.,
”men det uttrycker ändå ett historiskt förhållande, ett i
alla de Nordiska länderna under längre eller kortare tid
kändt behof att antyda öfvergången af ljudet f till ljudet
v”–. — ”Svenskan har låtit v stödjas af f och
sålunda för ögat gjort den historiska gången åskådlig.” *

Det här framhållna skälet för fv, att det uttrycker
ett historiskt förhållande, att det för ögat gör den
historiska gången åskådlig, är i sanning af en rätt sällsam art.

Godkändes det samma, kunde vi på likartade grunder
försvara en sådan teckning som apfton eller apftuon, epftir
eller epftier, gipfta, skipfta, opfta, för att åskådliggöra
uttalets öfvergång ifrån aptun till afton, ifrån ceptir till efter,
ifrån gipta, skipta, opta till gifta, skifta, ofta; eller en
sådan som takga, bakgare, båkgare, Sverikge** för taga,
bagare, bägare, Sverge, för att antyda, att Ä-ljudet här
öfvergått till ^-ljud. — Helt visst skall äfven den ifngaste
anhängare af den etymologiska grundsatsen finna slika
bildningar nästan till löje och oigenkänlighet förvridna.

* Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 501. Jfr sid. 497. (Ljudlag. S. 105.
Jfr sid. 101.)

** Ja till och med Sverikgje, ty här har äldst varit Jt-ljud, som sedan
öfvergått till </-ljud, hvilket åter i sin ordning blifvit j, ehuru g ännu
kvarstår för ögat.

Om svensk rättstafning. 2. 8

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free