Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde och vargungen - Apan och räven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLINDE OCH VARGUNGEN
En blind man hade så fin känsel att när helst han
fick beröra någonting med sina fingrar, kunde han
säga vad det var. En gång hade man tagit en
vargunge och lagt i hans sköte. Han trevade länge med
händerna kring denna och sade till sist tveksamt: "Om
det här är fött av en varg eller av en räv eller av någon
annan levande varelse kan jag icke säga. Men det vet
jag, att icke är det lämpligt att släppa ett sådant här
djur in i fårahjorden."
Vad ont är kan anas om det också icke ses.
APAN OCH RÄVEN
Apan och räven voro en gång ute och vandrade och
kommo därvid i tvist om vem som var av finaste
börd. Var och en sökte på bästa vis förhärliga sina
förfäder. Medan de tvistade, gingo de förbi en
kyrkogård. Då tittade apan upp mot himlen och suckade
djupt. Räven frågade varför hon gjorde så. "Jo",
sade apan, "se på alla de där gravvårdarne! Under
var och en av dem ligger en av mina förfäders slavar
eller tjänare. Så mycket tjänstfolk hade de." "Ljug
du tryggt, hur mycket du vill", svarade räven, "ty ingen
av de döda lär stå upp för att vederlägga dig."
Det är lätt att skryta, när ingen kan pröva
sanningen av vad man säger.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
