Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunden som brukade bitas - Kolaren och linnevävaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDEN SOM BRUKADE BITAS
Det var en gång en falsk hund, som brukade
överfalla folk bakifrån och bita dem utan anledning.
Hans herre tog därför och hängde en bjällra på honom,
så att folk skulle förstå hur farlig han var. Hunden
trodde emellertid att det var mycket fint att bära
bjällra och sprang strax ut på torget och dinglade med
bjällran, för att alla skulle se hur fin han var. Men
en gammal hynda sade till honom: "Var lagom morsk,
du! Ty det är icke som något sorts hederstecken du
har fått den där bjällran, utan tvärtom för att alla
skola förstå vad du är för en slyngel."
Att vara beryktad är icke detsamma som att vara
ryktbar.
KOLAREN OCH LINNEVÄVAREN
En kolare bodde för sig själv i närheten av sin mila.
En dag fick han se att en linnevävare tänkte bygga
sig ett hus alldeles bredvid hans eget. Han gick då
till denne och föreslog, att de skulle bo tillsammans.
Ty det bleve mycket billigare på det viset, och mycket
trevligare skulle de hava, och så skulle de därigenom
bliva till mycket större hjälp åt varandra. "Nej tack
du", avbröt linnevävaren hans utläggning, "det går
jag aldrig med på. Så snart jag vävt en vit duk
kommer du att svärta ner den med din kolstybb."
Lika trives endast med lika.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
