Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läderlappen och vesslorna - Valparne och smågrisarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄDERLAPPEN OCH VESSLORNA
En läderlapp hade råkat falla ner på marken och
blivit fångad av en vessla, som tänkte äta upp
honom. Han bad för sitt liv. Men vesslan förklarade
att hon icke kunde släppa honom, ty det låg i hennes
natur att föra krig mot alla fåglar. "Men jag är icke
någon fågel", sade läderlappen, "ser du nogare efter,
så finner du att jag är en mus som har vingar." Ja,
det måste vesslan medgiva, och så släppte hon honom.
Litet senare råkade läderlappen återigen falla till
marken och blev fångad av en annan vessla. Han bad då
denna att icke äta upp honom. Men vesslan
förklarade att det måste hon göra, ty hon avskydde alla
möss. "Men jag är icke någon mus", sade läderlappen,
"det kan du väl se, eftersom jag har vingar." Ja,
vesslan trodde honom, och så slapp han lös för andra
gången.
Den läderlappen förstod att vända kappan efter
vinden.
VALPARNE OCH SMÅGRISARNE
En hynda och en so tvistade om sina ungar, ty var
och en tyckte att hennes voro så utmärkta. "Intet
fyrfota djur föder så vackra ungar som jag", utropade
hyndan. "Ja men", genmälde svinet, "kom ihåg att du
föder dem blinda."
Var och en har något fel; ingen är fullkomlig.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
