Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaktaren och tjuvarne - De hungriga hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTAREN OCH TJUVARNE
Två unga män hade gått in i en slaktarbod. Medan
slaktaren ett ögonblick måste gå bort, passade den
ene på och tog ett stycke kött, som han lät den andre
gömma under sin dräkt. När slaktaren kom åter till
disken och fann köttet borta, misstänkte han strax de
båda ynglingarne och frågade om de stulit det. Men
den som tagit köttet svor på att han icke hade det. Och
den som hade köttet under sin dräkt svor på att han
icke tagit det. Slaktaren förstod dock att icke allt stod
rätt till och sade till ynglingarne: "Även om ni kunna
lura mig, så kunna ni dock icke lura gudarne."
Vad som är sant efter orden kan i verkligheten vara
en stor lögn.
DE HUNGRIGA HUNDARNE
Några hundar, som voro mycket hungriga, fingo en
gång se några djurhudar nere i en flod, där de
lagts för att beredas till garvning. Dessa syntes dem
ätbara, men de kunde ej komma åt dem. Då kommo de
på den idén att de skulle dricka upp vattnet i floden, så
kunde de sedan lätt få tag i hudarne. Ja, de drucko
och drucko, men vattnet ville icke minskas. Trots detta
drucko de, mer och mer, och till sist blevo deras magar
så fulla av vatten att de sprucko.
Man bara förstör sig själv genom att jaga efter det
oupphinneliga.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
