Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svanesången - Den gamle mannen och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANESÄNGEN
Det säges att svanarne sjunga härligt i dödsstunden.
En gång hade en man köpt en svan och en gås, den
förre för nöjes skull men den senare för att få en god
stek vid tillfälle. När det så blev tid att slakta gåsen,
gick mannen ut en kväll och skulle sticka honom men
råkade få fatt i svanen i stället. Svanen förstod att
hans sista stund var kommen och stämde därför upp
sin härliga dödssång. Men då förstod mannen att han
tagit orätt fågel och släppte strax svanen, som han alls
icke ville döda.
Sångens makt är stor.
DEN GAMLE MANNEN OCH DÖDEN
En gammal man hade varit och huggit ved i skogen
och bar hem ett stort vedfång på sina axlar.
Bördan var tung och vägen lång. Till sist tyckte sig
gubben alldeles digna av trötthet. Han kastade då ner
bördan på vägen, klagade högljutt över sitt olyckliga liv
och önskade att Döden strax måtte komma. Mycket
riktigt kom också genast Döden och frågade vad han
ville honom. "Jag ville bara", svarade gubben helt
stillsamt, "att du skulle hjälpa mig få upp den där
vedbördan på ryggen igen."
Livet är människan kärt, även när det förefaller
bittert.
Alsopos1 fabUr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
