Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krabban och räven - Fåren och hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRABBAN OCH RÄVEN
En krabba hade lämnat sitt hem i havet och klivit
upp på land. Medan hon strövade omkring på
landbacken, fick emellertid en hungrig räv syn på
henne och störtade genast fram och grep henne. När
krabban förstod att hon skulle bli uppäten, utropade hon:
"Det sker mig bara rätt, ty varför skulle jag, som är
ett vattendjur, giva mig till att leva på landbacken?"
Bäst att leva det liv som passar en och icke jaga efter
något annat.
FÅREN OCH HUNDEN
På den tiden då alla djuren kunde tala, sade en gång
fåren till sin herre: "Nog är det eget att vi, som
ge dig ull och lamm och mjölk att göra ost av, aldrig
få någon god mat av dig utan måste själva söka vår
föda ute på marken. Men hunden, som icke alls ger
dig något nyttigt, han får jämt alla möjliga
läckerbitar från ditt eget bord?" Hunden, som hört vad
de sade, svarade dem: "Det gör er herre sannerligen
klokt i. Ty jag är den som skyddar er både mot
tjuvaktiga människor och mot rovlystna vargar. Om jag
icke vore, skulle ni icke få någon föda alls utan själva
bli uppätna av andra." Då tego fåren och klandrade
aldrig mer att hunden hade det bättre än de själva.
Pocka ej på större gunst än du förtjänar!
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
