Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råttan och grodan - Fiskaren som blåste flöjt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty bandet var så hårt knutet att det ej kunde lossas.
När då hennes lik flöt på vattnet, fick en hök se det;
strax sköt han ner, grep det i sina klor och flög bort
med sitt byte. Grodan, som ju var fastbunden vid
råttan, måste följa med, och så föll även hon i hökens
våld och vart uppäten.
Olika par bli sällan lyckliga.
FISKAREN SOM BLÅSTE FLÖJT
En fiskare som kunde blåsa flöjt mycket bra gick en
gång ned till havsstranden med flöjten i ena
handen och ett nät i den andra. Han ställde sig på en
utskjutande klippa, lade ifrån sig nätet och började blåsa
flöjt för fiskarne, i hopp att de godvilligt skulle komma
upp ur havet för att lyssna till den vackra musiken.
Men fast han blåste och blåste i timtal, hade han
ingenting för sitt besvär. Icke en enda fisk kom upp. Till
sist lade han förargad ifrän sig flöjten, tog nätet och
kastade ut det i vattnet. Då han drog upp det, var det
fullt med fiskar. Fiskaren plockade ut dessa ur nätet
och kastade dem på stranden. När de nu lågo där och
sprattlade, ropade han vred till dem: "Ni eländiga djur,
när jag spelade för er, ville ni icke dansa. Men nu,
när jag längesedan slutat spela, dansa ni av alla
krafter."
Det man icke vill göra i tid måste man ofta göra
i otid.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
