Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejonet, räven och hjorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"men för din skull skall jag ändå försöka." Han
uppspårade alltså för andra gången hjorten, som just stod
och hämtade sig efter sin förskräckelse och mottog
räven med vreda ord. Men den skamlöse räven lät sig
intet bekomma utan började i sin tur gräla på hjorten:
"Hur feg och lättskrämd du är!" sade han. "Hur
kan du tro oss, dina vänner, om ont! När lejonet tog
dig i örat med tassen, så var det bara för att tillviska
dig några hemligheter, vilka du som djurens blivande
konung måste känna. Men du tål ju ej ens att man
petar på dig! Nu är lejonet högst uppbragt på dig och
tänker i stället göra vargen till konung. Det blir just
en skön konung! Kom därför tillbaka ännu en gång
till hålan och uppför dig så fromt som ett lam, så
kanske lejonet tar dig till nåder igen. Jag svär dig vid
alla världens ting att det ej skall vederfaras dig något
ont." På detta sätt lyckades verkligen räven få den
stackars hjorten att för andra gången följa sig. Men
när denne då kom in i hålan, passade lejonet bättre på
och dödade genast hjorten. Det fick sig sedan ett
kräs-ligt kalas på dess kött och inälvor. Räven stod och såg
på. Den lyckades emellertid att smussla undan
hjortens hjärna för sin räkning. När lejonet ätit upp allt
det andra, frågade det var hjärnan fanns. "Hjärnan?"
svarade räven, "det fanns ingen sådan. Hur kan du
tänka dig att ett djur som två gånger lät sig lockas
in i lejonets håla skulle ha haft någon hjärna?"
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
