Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargarne, fåren och hundarne - Ormen som man trampade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beklagade livligt det långa krig som rått mellan får
och vargar. Det var, förklarade de, hundarne som
ensamma vore orsaken till kriget. Komme bara de bort,
skulle frid och endräkt råda. Därför ville de nu sluta
fred på villkor att fåren utlämnade hundarne åt
vargarne. Fåren trodde i sin enfald vad vargarne sade
och voro just i färd med att utlämna hundarne. Men
då sade en gammal gumse: "Tror ni jag törs leva kvar
en enda dag hos er, om ni göra på det viset? Det är ju
med nätt nöd vi kunna klara oss för vargarne nu, när
hundarne skydda oss; hur skall det inte då bli, när
hundarne äro borta?"
Man bör giva angriparne skulden, om det uppstår
krig, men icke försvararne.
ORMEN SOM MAN TRAMPADE PÄ
En orm klagade en gång hos Zeus att alla
människor trampade på den. Varför skulle just den
bland alla djuren vara dömd till en så hård lott? Zeus
svarade: "Du skulle ha straffat den förste som
trampade dig. Då hade ingen annan vågat trampa på dig
sedan!"
Den som en gång låtit förnedra sig, blir sedan alltid
föraktad.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
