Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åsnan och åsnedrivaren - Åsnan och grodorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄSNAN OCH ÄSNEDRIVAREN
En åsna, som var ute på färd med sin drivare, ville
ej hålla sig på släta marken utan sprang upp i
bergen. Icke nog därmed; strax efter ville hon springa
utför en bergvägg så brant, att hon ofelbart måste slå
ihjäl sig på kuppen. Åsnedrivaren, som begrep detta
bättre än åsnan, sökte hejda henne och drog henne allt
vad han orkade i svansen. Men åsnan gav sig ej, utan
satte i väg så hårt, att mannen till sist ej mäktade hålla
henne tillbaka längre. "Så får du väl rå då", sade han,
i det han släppte svansen, "men inte lär du få mycken
glädje av att du rådde."
Den råd lyder är vis, men den som är envis, lyder
inga råd.
ÄSNAN OCH GRODORNA
En åsna, som vadade över ett träsk med en tung
börda på ryggen, råkade halka och falla omkull
i vattnet. Då hon icke förmådde resa sig, började hon
klaga och jämra sig. När grodorna, som bodde i
träsket, hörde detta, sade de förebrående till åsnan: "Hör
du, hur kan du ge dig till och tjuta så rysligt, för att du
får ligga i vattnet en liten stund. Se på oss, vi leva
i vattnet år ut och år in och klaga aldrig någonsin
över den saken!"
Många tro att alla andra måste kunna det som de
själva lärt sig under hela sitt liv.
Aisopos’fabler. 9 120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
