Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern, sonen och lejonet - Den självkäre vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en stor sal högt uppe i vädret, vari han stängde
in sonen. För att skaffa denne litet glädje i
instängdheten lät han måla allehanda djurbilder på väggarne,
däribland ock ett lejon. Men sonen sörjde bara, när
han såg djuren, som han icke längre fick jaga, och då
han fick syn på lejonet, utbrast han: "Du eländiga
djur, vilken olycka har du ej dragit över mig med den
falska drömmen! Hur skall jag kunna hämnas på dig?"
Sägande så slog han till lejonbilden med handen. Men
därvid råkade han såra sig på en utskjutande spik.
Handen svullnade upp, det blev kallbrand i såret, snart
spred sig svullnaden över hela kroppen, och gossen
insjuknade i en häftig feber, vari han inom kort avled.
Så bragte ändå lejonet sonen om livet, trots alla
faderns försiktighetsmått.
För mycken försiktighet skadar mer än djärvhet.
DEN SJÄLVKÄRE VARGEN
En varg, som var större och starkare än vargar
eljes bruka vara, åtnjöt stor beundran bland sina
medvargar. De förklarade att han var så god som
ett lejon. Däröver blev han så uppblåst att han
beslöt lämna vargarnes sällskap och giva sig i lag med
lejonen i stället. Då sade räven till honom: "Måtte
jag aldrig få umgälla någon dumhet så som du snart
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
