Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonden och kvinnan - Kajan och duvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala med kvinnan, kom en tjuv och stal hans oxar. Då
han fick se detta, började han åter gråta bittert. "Vad
gråter du för nu igen?" frågade kvinnan. "Ack",
svarade bonden, "förra gången grät jag falska tårar,
men nu gråter jag på allvar."
Hyckla icke sorg! Spar dina tårar tills den verkliga
sorgen kommer! Den brukar icke länge låta vänta
på sig.
KAJAN OCH DUVORNA
En kaja fick en gång se hur utmärkt några duvor
hade det i sitt duvslag. God mat fingo de, och det
så mycket de någonsin orkade äta. Det ville kajan
vara med om. Därför färgade hon sig så vit som en
duva och smög sig in i duvslaget. Så länge hon höll
sig tyst gick allt bra. På grund av hennes färg trodde
duvorna henne vara en av dem. Men en gång glömde
hon sig och skrek, och strax förstodo duvorna vad hon
var för en och drevo ut henne ur duvslaget med näbbar
och ben. Då hon alltså ej lyckades bli upptagen av
duvorna, ville hon återvända till sitt eget folk igen och
åter vara en kaja. Men när de andra kajorna sågo
henne, ville de ej kännas vid henne. Ingen kaja var
ju så där vit som hon. Så vart hon även fördriven
från kajornas sällskap.
Den som föraktar sina närmaste och söker finare
sällskap blir föraktad både av de fina och av sina
närmaste.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
