Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(på franska) de tal, som här höllos till honom af öfverståthållaren A. F.
Skjöldebrand m. fl., hvarefter tåget fortsattes till Slottet. Den 3 nov. var
hufvudstaden illuminerad. Den 5 försiggick i ständernas närvaro på
Rikssalen den akt, då konungen upptog kronprinsen till sin adopterade son
under namn af Carl Johan och rikets ständer svuro honom tro- och
huldhetsed. Kronprinsen höll vid detta tillfälle ett tal, hvilket af
hofkansleren upplästes i svensk öfversättning och på alla gjorde ett djupt intryck.
Som en löpeld spridde sig ryktet om de kungliga dragen af hans
personlighet; genom sitt imponerande och intagande sätt väckte han allmän
entusiasm. »De, som mätte furstevärdet efter umgängets behag», säger härom
en historisk författare, »frågade sig med förundran, hvarifrån den
republikanske krigaren tagit later, som påminde om den tredje Gustaf; och de, som
från tronen framför allt begärde kraftig ledning af söndrade sinnen,
anmärkte genast, att här fanns både spänstighet och snille, både egen vilja
och förmåga att göra henne gällande.»[1]
Efter Carl Johans hitkomst blef den gamle och sjuklige konungens
inflytande på riksstyrelsen ännu mindre än förut. Kronprinsen tog
ledningen af de allmänna angelägenheterna, synnerligen de utländska. Hans
första år i det nya fäderneslandet utmärktes af brydsamma och stormiga
skiften, hvilka fordrade statsmannens hela förmåga. Ett kort, mera
skenbart än verkligt krig med England följdes af ett vida vådligare med
Frankrike, då Sverige gick att deltaga i Europas allmänna fejd mot den väldige
Napoleon, sedan denne börjat behandla Sverige på det mest kränkande
sätt och i jan. 1812 låtit sina trupper besätta svenska Pommern. Detta
framkallade en fullkomlig förändring i kronprinsens personliga ställning
till Napoleon.
En koalition emellan England och Ryssland hade blifvit förberedd,
för hvilken det sistnämnda landets kejsare, Alexander I, var angelägen att
vinna Sverige eller egentligen dess kronprins, hvilken såsom härförare
ägde ett så stort och särskildt för Frankrike fruktansvärdt anseende. Af
sådan anledning ingicks redan den 5 april 1812 en hemlig
öfverenskommelse mellan konungen af Sverige och kejsaren af Ryssland, hvarefter
Carl Johan inbjöds till ett personligt möte med kejsar Alexander i Åbo.
Åtföljd af ryske ambassadören grefve J. P. v. Suchtelen, frih. G. af
Wetterstedt och engelske ministern lord W. Cathcart anlände Carl Johan
med fregatten »Jarramas» den 27 aug. till Åbo, där kejsaren, som under
fem dagar väntat hans ankomst, mottog honom på det förbindligaste sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
