Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härefter tågade Carl Johan med svenska hären samt ryska och tyska
hjälptrupper åt norr för att utföra sin anfallsplan mot Danmark, Napoleons
bundsförvant.[1] Han vann åtskilliga framgångar och trängde danskarne
tillbaka ända till floden Eider. Fredrik VI, som ej kunde vänta något biständ
af Napoleon, begärde vapenhvila och ingick slutligen fredsfördraget i Kiel
den 14 jan. 1814, hvarigenom han till konungen af Sverige afträdde sina
rättigheter öfver Norge, hvilket skulle utgöra ett med Sverige förenadt
konungarike.[2]
Sedan denna kinkiga angelägenhet blifvit bilagd och Carl Johan
sålunda med skäl trodde sig stå vid
målet af sin skandinaviska politik, uppbröt
han den 20 jan. med sina trupper från
Holstein för att understödja den del af
nordarméen, hvilken han förut låtit
under Bülow och Wintzingerode inrycka i
Holland och Belgien, där flera
fästningar ännu innehades af franska trupper,
och hvarigenom han äfven kunde lämna
den stora arméen understöd. Han
förlade sitt högkvarter i Köln den 10 febr.
och utfärdade därifrån den 12 en
proklamation till franska folket, hvari han
underrättade detsamma om sina
afsikter m. m.; från Lüttich, dit han den 17
mars sammankallade en stor
krigskonselj för att erfara armébefälhafvarnes
tankar med afseende på kriget i Frank-
 |
| |
Monumentet vid Göritz, nära Koswig.[3]
[1] Den 10 dec. 1812 hade Sveriges sändebud i Köpenhamn till danske utrikesministern
N. Rosencrantz öfverlämnat en not, i hvilken till danska regeringen för första gången
framställdes ett förslag att afträda Norge och ansluta sig till de allierade. En svensk-rysk här
skulle landstiga i Danmark för att skydda det mot ett franskt infall. Denna armé, med hvilken
Fredrik VI skulle förena 30,000 man, finge ej nedlägga vapen, förrän Danmark erhållit
ersättning för Norge. Konungen och Rosencrantz ville emellertid på inga villkor afstå från Norge
utan afvisade de förbundnas förslag. Carl Johans sedermera gjorda försök att på fredlig väg
förmå Danmark sluta sig till de allierade blefvo äfven utan resultat.
[2]
I anledning af freden i Kiel firades i Sverige flera glädjefester. Underrättelsen om
fredens afslutande hann till Stockholm kort före Carl Johans födelsedag, hvilken dag C. G. af
Leopold hälsade med ett kväde: Den 26 januari 1814. Den 20 febr. hölls en storartad
illumination i hufvudstaden. På Södermalmstorg var upprest en äreport med en transparang,
föreställande Carl Johans triumf. — I Uppsala höllos fester d. 27-28 febr. Vid
högtidligheterna i Lund d. 27 febr.-1 mars talade J. Lundblad (på latin) och B. J:son Bergqvist.
E. Tegnér hade skrifvit den märkliga dikten: Nore, hvilken — enligt prof. G. Ljunggren —
kan sägas vara »det poetiska uttrycket just för Carl Johans högsinta uppfattning af förhållandet
mellan de båda länderna».
[3] Upprest af tyska medborgare till Gustaf II Adolfs och Carl Johans ära med anledning däraf att den förre kort före slaget vid Breitenfeld och den senare före slaget vid Dennewitz
därstädes gjorde halt med de svenska trupperna. Monumentet, bestående af ett stort järnkors,
invigdes den 2 sept. 1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:53:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ajbernadot/0042.html
