Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING DESIDERIA 94
Intagande och behaglig blef hon också — liksom Julie — tidigt föremål
för männens hyllning. Bland dessa var Josef Bonaparte. Han gjorde
1794 sitt inträde hos familjen Clary, där han blef en intim vän; han
fattade tycke för Desideria samt föreslog henne att blifva sin maka. Någon
tid därefter införde han i clary’ska hemmet sin broder Napoleon, som var
på besök i Marseille. Den unge mannen, om hvilken Josef ofta hade
talat, gjorde på Desideria intrycket af »en goddagspilt med bullersam
munterhet . Hans ankomst — har hon berättat — medförde en
förändring af våra framtidsplaner. Vi hade känt honom blott en kort tid,
då han sade oss: Ett villkor för huslig trefnad är, att den ena makan
gifver vika för den andra. Du, Josef, har ett obestämdt lynne, Désirée
likaledes, då däremot Julie och jag väl veta, hvad vi vilja. Du gör
således klokast, om du gifter dig med Julie. Désirée åter, tillade han, i det
han satte mig på sitt knä, skall blifva min hustru. Sålunda blef jag
Napoleons fästmö».1
Fru Clary gaf sitt samtycke till Napoleons och Desiderias förening
samt flyttade med sin dotter till Josef, hvilken den 1 aug. 1794 gifte sig
med Julie och af regeringen sändes i offentligt uppdrag till Genua, dit
fru Clary och Desideria äfven medföljde.
Napoleon vistades i Paris. De förlofvade brefväxlade till en början
flitigt. »Ack, min vän», skref Desideria till honom, »var rädd om ditt
lif, så att du också bevarar din Eugen i es2; ty hon kan icke lefva utan
dig. Håll du lika troget den ed, du svurit mig, som jag skall hålla den,
jag svurit dig.» Under hösten 1795 kom det emellertid till fästmöns
kännedom, att en annan — eller andra — intagit hennes plats i
Napoleons hjärta, hvarför hon upphörde att skrifva till honom. Sedan
Napoleon i ett bref till Josef den 6 sept. s. å. yppat sin afsikt att slå upp
förlofningen och anmodat sin svägerska att underrätta Desideria om den
förändring, hans känslor undergått, befriade Desideria Napoleon från hans
äktenskapslöfte.3
Att hon bittert sörjde öfver att hafva blifvit öfvergifven, har hon själf
erkänt; därom vittnar äfven denna hennes milda och ömma klagan:
»Ni har gjort mig olycklig för hela mitt lif, och jag har ändå den svagheten
att förlåta er allt. Ni är således gift! Det är icke mera tillåtet för den stackars
1 Jfr frih. C. Hochschilds intressanta arbete: Désirée, Reine de Suède et de Ncrvège (äfven
utg. på svenska; öfvers, till engelskan af M. Carey).
2 Enligt tidens sed hade den unga flickan, som i sin familj kallades Désirée, velat
byta om namn för sin älskare och för honom ensam bära ett namn, som icke uttalades af
andra läppar.
3 Napoleon gifte sig d. 9 mars 1796 med Alexandre de Beauharnais’ änka Joséphine, i
hvilken hän blef förtjust redan vid deras första sammanträffande (nov. 1795), då hon uppsökte
honom för att tacka för sin mans återlämnade värja. — Hvad i öfrigt angår, den med Desideria
brutna förlofningen och Napoleons lif i Paris vid denna tid, se t. ex.: Napoleon et les Femmes af
F. Masson (i Le Figaro d. 8 april 1893).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
