Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Josefina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 26 DROTTNING JOSEFINA
Det var en morgonrodnad till den nya,
Af hoppet bådade föryngringsdagen,
Uti hvars strålar seklets hälft sig solat
Och tvenne folk sig värma än i ro.
Ett haf af minnen ligger det förflutna,
Och tusen bilder spegla sig däri,
Än leende och glada, fridomgjutna,
Än dystert skuggade, af stormen brutna,
Men alla, alla, nu ett stort förbi.
Vi sågo dig, en Söderns ros, i glansen
Af vår och ungdom, flyttas till vår Nord,
Vi hörde dina första svenska ord
I denna ed, som under myrtenkransen
Du svor din älskling,— din, han var ock vår! —
Så kom en gyllne rad af sälla år,
Där timmarna hvarandra tycktes jaga
Och efterlämna idel rosenspår
I Stockholms slott, vid Drottningholm och
Haga.
En vördad Nestor bland Europas drotter,
Carl Johan än sin dubbelspira bar.
Hur kär du honom blef! Han slöt en dotter
Uti sin famn, när du begrät en far.
Djupt var ditt sår, men balsam för dess smärta
Du fann, som alltid, vid din Oscars hjärta,
Och kring er båda härligt växte opp
En krans af friska blomster, knopp vid knopp,
Fyrväplingen, den glada, och resedan,
Den stilla, blyga. O, din fröjd var stor
Att, stolt och lycklig såsom maka redan,
Femdubbelt lycklig vara nu som mor.
Hur landets mödrar då mot slottets fönster
Med glädjedruckna ögon sågo opp!
Den unga modern där blef deras mönster,
Hon bar, som de, på morgondagens hopp.
Ditt drottninglif — historien har det ristat
I sina taflor. Det är minnets arf.
Än inga skuggor att förmörka dristat
Det vackra minnet af ditt tidehvarf.
Det ädla, stora blir ej lätt förgätet, .
Det goda, milda är en makt också;
Du lånade ej din från majestätet,
Men är det medfödt, härskar det ändå.
Hur skön var då den tafla, som vi sågo,
Hur varma dagrar öfver henne lågo!
Hur högt stod solen på din himmel då,
En himmel utan moln, en sommarblå!
Men mörker lade sig på tidens bölja,
Och skrifvet stod i stjärnors gyllne bok,
Att ej i purpurn blott, men sorgens dok,
Dig våra blickar troget skulle följa
Och alltid lika undransvärd dig se,
Astrea först och sedan Niobe.
Bäst Norges dalar vänligt mot dig logo,
Åskdigra skyar tätt sig sammandrogo
Kring fjällens spets. Där kom en blixt, slog
ner1 —
Och sedan dess sig korsat ännu fler.
När bref på bref hit flög från fjärran kuster
Med svarta bud om svidande förluster,
Och syskonkedjan länk för länk föll af,
När du med sargadt bröst, med heta böner
Stod vid din makes bår och trenne söner
Såg bäddas ner i en förtidig graf;
Hvem gaf dig styrka då att icke falla,
Hvem gaf dig mod att öfverlefva alla,
Hvem, om ej handen, som till stödjestaf
Dig mer än blott en jordisk spira gaf?
Mot korset böjd, vi sett den veka kvinnan
Med upprätt hufvud än bland dödar stå,
Och vi ha tänkt: den profvade hjältinnan
Har mycket ägt, att kunna mista så.
Men rifvas opp må ej de friska såren,
E| sorg som din i dagen träda vill.
O, le som fordom! Krossa ännu tåren!
Låt oss dig tacka för de många åren,
De rika åren, som du hört oss till.
Se, maj har åter lofvat våra lindar,
Hör, vakteln slår ännu pä lummig strand,
O, det var dä du kom med vårens vindar
Och kom med svanerna till sagans land.
Hvad skalden sjöng för femti är tillbaka
Om väntad gäst, om kungasonens maka,
Ditt hela lif det nu beseglat har,
Och halfva seklet är dess återsvar.
Du blef hvad skalden drömt, hvad Norden velat,
Du blef så svensk, som någon infödd var;
Du ied vår sorg, du har vår glädje delat. —
O blifve nu din aftonhimmel klar!
För allt hvad du oss gaf och du oss lärde,
För alla strålar af ditt inre värde
Tag mot vår rörda tack, du folkets vän!
Du i vår kärlek har ditt änkesäte. —
Vår konungs moder! Aldrig vi förgäte,
Hvad du oss varit, hvad du är oss än.
Ett varaktigt minne fästes vid denna högtidsdag, då till
änkedrottningen öfverlämnades de medel, ett antal enskilda personer sammanskjutit
för att efter hennes godtfinnande användas till välgörande ändamål. Hon
ökade denna fond med ett betydligt belopp och lade därmed grunden
till Föreningen till minne af konung Oscar I och drottning Josefina2,
1 Åsyftar prins Gustafs död i Kristiania.
2 Nämnda förening har stiftat kolonien Hall, en uppfostringsanstalt för vanartiga gossar,
hvilken började sin verksamhet 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
