Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oscar ii
af Ugglas föreslog därvid för D. M:ter en skål, hvilken af konungen
besvarades med följande varma ord:
»Herr baron och öfverståthållare! Mina damer och herrar! Drottningen och
jag bringa eder alla våra förenade tacksägelser för den fest, hvartill 1 inbjudit oss.
Kärleken till fosterbygden är en känsla, som ännu lefver med oförminskad värme
och styrka hos nordanlanden. Hvad under då att jag älskar Stockholm, Sveriges
sköna hufvudstad, badad af Mälar- och Östersjövåg! Här stod ju min vagga. Här
ler så mången glad barndomshågkomst, och här strålar så månget varmt och
tjusande ungdomsminne för min syn. Här talar till mig minnet om så många
arbetsdagar, bland hvilka det blef mig förunnadt ägna mer än en åt intressen, hvilka
äro för detta samhälle af vikt. Här äger jag månget minne, som grafven beseglat,
men som, till trots af förgängelse och död, dock är lefvande i mitt hjärta. Och
om jag nu vänder mina tankar mot de minnen, hvilka särskildt dessa dagar
framträda i hela sin betydelse, då knyter sig på det lifligaste in i mina dyrbara
minnens krans hågkomsten af de dagar, då jag från den sköna trakt, hvars bild 1 eder
välvilja i dag på detta rum framställt för våra blickar, hit fick hemföra min maka.
Här byggdes vårt gemensamma hem, och här fostrades älskade söner. Oaktadt
det sedan dess flydda fjärdedels seklet sett både molndigra och solklara dagar,
måste vi dock med ödmjuk tacksamhet bekänna, att Försynens nåd varit med och
öfver oss, och vi äga rika anledningar till erkänsla för mycken, vid många
tillfällen oss ådagalagd kärlek från detta samhälle och dess befolknings sida. Hvad
under då — jag upprepar det — att mitt hjärta med uppriktig tillgifvenhet är
fäst vid Stockholm! Hvad under att äfven min maka sedan fem och tjugo år delat
och allt innerligare delar den! Rättvist är ock att vid detta tillfälle uttala, att
familjkretsen, ett innehåll alltför rikt att kunna med en enda blick öfverskådas och urskiljas.
Det tränger sig dock fram i högtidens stund och, om också till största delen endast
ofullkomligt erinradt, dunkelt förnummet, förmår det dock att fylla känslan och vidga hjärtat. Men
konungahusets öden sammanväfva sig oskiljaktigt med fäderneslandets. Allt hvad ett fjärdedels
århundrade bragt vårt folk af yttre förkofran och inre utveckling, den framgång hvarmed det
häfdat sin plats i de andra folkens led, de missräkningar det måst vidkännas, de pröfningar
det undergått, tillfredsställelsen öfver lyckligt öfvervunna svårigheter så väl som sträfvan att
bringa till lösning framtidsdigra frågor — allt detta utgör ett för konungaätt och folk
gemensamt arf, som aldrig kan skiftas. Inom ingen annan boning kastar landets lycka sådana dagrar
och dess ofärd sådana skuggor som inom konungaborgen. Men också känner sig hvarje
fosterländskt bröst omedelbart berördt af de betydelserika tilldragelser, som tima inom denna borg,
och de högtider, den firar, få därigenom sin rätta stämpel, att de från när och fjärran
framkalla lika otvetydiga som otvungna uttryck af den trofasta tillgifvenhet, som utgör det lefvande
föreningsbandet mellan folket och dess konungahus.–Och då akademien i denna stund kastar
en återblick på den bana, hon själf tillryggalagt under den tidrymd, hvarom dagens högtid erinrar,
möter henne den ljusa bilden af en fortskridande förkofran, en alltmer omfattande verksamhet
i vetenskapens och det allmännas tjänst; och omisskännliga framstå i denna bild dragen af den
huldrika omvårdnad, som vetenskapen och konsten ostördt fått åtnjuta under skyddet af svenska
konungaspiran, och som äfven utgör en af de dyrbaraste prydnaderna i dagens festkrona. I
tacksamt erkännande häraf anhåller Vetenskapsakademien att få lägga sina varma välönskningar
till den från hela landet sammanbragta offergärd, som af undersåtlig vördnad, trohet och
tillgifvenhet frambäres på vår konungs och drottnings si Ifver b rö 11 o psfest.»
1 Syftar på en af C. Grabow utförd målning, föreställande slottet i Biebrich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
