Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelselöshet, växte 101a Martha upp i
detsköf-lade, glädjelösa hemmet, men, följande naturens
stora ackommodationslag, sökte hon omedvetet att
finna den luft, de lefnadsvillkor, som för hennes
unga sinne voro nödvändiga betingelser. Den sol,
som Mn far och mor icke lyste öfver henne, den
värme hon icke fann hos de söijande gamla, sökte
hon där den närmast stod att finna — ute i
naturen och lifvet i naturen. Men allt det hon fann,
det hon såg och erfor därute i lifvet, det stängde
hon in inom sig själf, ty hon ägde ingen, &t hvilken
hon kunnat meddela sina intryck. Lifvet trängdes
samman inom henne, koncentrerades i en
drömvärld, frodig, brokig och lik som en indisk saga.
Hon blef en fantasimenniska, som gaf lif åt allt
omkring sig, åt himlens stjärnor, åt trädgårdens
blomstervärld och åt forsens mörka vatten. Annu mera
blef detta fallet, när hon i det gamla, från gård
till gård dragande rotehjonet Paraskovia fann en
af dessa evärdeliga sångkunniga, som i ett underbart
minne bevarat fådrens visdomsord, tänkespråk,
gåtor, tusenden — ja tiotusenden—af de sånger, som
engång lefvat på folkets läppar.
Timme efter timme kunde hon sitta i folkets
stuga, där den gamla satt vid den svartnade
spi-seln. Med stafven lutad mot axeln och de magra,
seniga armarna sträckta ut mot den värmande elden,
nynnade och småsjöng hon sina sånger på en enfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
