Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, sade hon långsamt, jag gör det ej,—och
ingen får göra det, tilläde hon med ifver. — Om
ett par månader öppnas salongen. Karl håller på att
måla en stor tafla. Det är det bästa och största
arbete han någonsin gjort säga hans kamrater.
Det skall blifva ett värk, som låter hans namn
flyga världen kring, låter honom träda in i raden
af de stora konstnärerna. Han arbetar med
feberaktig ifver och brådska. Nu får han ej störas.
Ser du, jag tänker mig att de bilder han bär
i sin själs innersta äro som ... — hon
visade ut mot insjöns spegel — som denna bild
af himlen, dess glans, dess ljus och dess
drif-vande moln, som spegla sig i insjöns vatten
ljusare, mera strålande än himlen själf. Han ser dessa
bilder framför sig natt och dag, de växa under
arbetets gång till allt större intensitet och klarhet,
och dessa bilder är det han flyttar öfver på duk
i form och färg. Blott så länge han kan hålla
denna bild hel och odelad är den hans. Kommer
den minsta vindfläkt och krusar insjöns spegel,
— jag känner det, ty inom mig bor också ett stycke
af en konstnär — skall bilden skymmas. Sorgens
moln skulle plåna ut den, lidelsens storm rifva den
i sär, och då —jag vet det — skulle den aldrig mera
komma åter i samma klarhet som förr. Ja,
om den än komme — han skulle aldrig fatta den
med samma kärlek och entusiasm, som då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
