Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som gör kroppsarbetet så tröttsamt och
plågsamt är först och främst, att arbetet sker i
knappast uthärdliga yttre förhållanden, köld, regn,
dålig luft eller öfverdrifven hetta, medan
själsar-betet åtminstone i de flesta fall utföres under
lyckliga yttre förhållanden och åtnjutande af en viss,
om ock anspråkslös komfort. Vidare är
kroppsarbetet i hög grad ensidigt — en yrkenas förening är
knappast möjlig. Man kan icke vara duglig
glasblå-sare och skräddare, guldsmed och murare på samma
gång. Arbetaren lider därför äfven mera af
fluktuationerna på arbetsmarknaden. För honom står frågan
„hvar finna arbete?“ oftare som ett hotande spöke
än för denne andre, som, tack vare en högre andlig
kapacitet, i nödens stund har flere utvägar för sin
utkomst, och till sist, när allt tyckes brista —
kroppsarbetet! Kroppsarbetet är vidare ofritt —
ofta mekaniskt, själlöst, nästan alltid tagande i
anspråk dygnets hela ljusa tid, och ger därför
knappast något tillfälle till andlig eller lekamlig
förströelse och hvila, eller till den personliga
frihet att komma och gå, hvila och verka, som ger
oss känslan af att vara fria, oberoende och
själf-ständiga varelser. När vi, som man ofta hör bland
oss, förneka arbetarens tunga lott, är detta
beroende på okunnighet, tanklöshet eller—hvad som
oftast är fallet — maskerad själfviskhet.
Snart tjugo år ha förgått sedan de dagar, af
hvilka jag här gifvit en liten teckning; drägligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
