Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sina. Till kotteriet? Där fans antagligen ingen,
de voro för denna dag skingrade. Hem . . ? Nej,
hellre då till henne — och han vände uppåt en af
de branta gatorna från Norra hamnen, för att åter
en gång efter en mycket lång tid söka upp sin
dotters hem. Hon var visserligen odräglig med
sitt gudsnådliga pjunk, sina salvelsefulla, tillgjorda
fraser, men hon höll på sin öfvertygelse som en af
forntidens martyrer, om det gällde. Antagligen
hade man kunnat föra henne till bålet utan att
hon blinkat eller bleknat. Hon var i alla fall
icke någon renegat.
Ju närmare han nalkades målet för sin
vandring, desto mera tveksam blef han. När han
omsider skulle stiga in i förstugan till det
trevåningshus vid Brunnsgatan, där hans måg bodde, märkte
han att där stodo tvänne granar på hvar sin sida
om dörren. — Ett elakt förebud, någon är död här,
— sade han för sig själf.
Det kunde dock icke gälla någon hos hans
måg, hans dotter hade ju icke i sitt bref sagt ett
ord därom. Han steg långsamt och tvekande in.
Förstugan luktade af granris, granris som minner
om julfröjd och sorg vid grafven. Men tänk, om
hans dotter skulle fråga honom om sonen, om
brodern, fråga honom hvarför han inte kommit med,
hvarför han lämnat honom ensam hemma. Och
alltmer saktades kamrerns steg, allt varsammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
