Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem, en gäng sköfladt, nu tomt och glädjelöst, åter
skulle byggas upp af starka unga armar, han själf
skulle icke mera drifyas kring ensam ut i världen. Och
alla dessa djärfva drömmar hade, det kände han
nn, för alltid skingrats som vårvinden efter en
kall dag jagar skyarna på fästet, bleknat som
aftonglöden, när solen gått ned. Han hade
be-grafvit sin lefnads sista dröm.
Där han gammal och tung till sinnet vandrade
gatan framåt, gjorde han sig själf den tysta frågan
„hvarför?“ Den blef obesvarad, outredd inom
honom. Han var icke van vid slika tankeexperiment,
dessutom befann han sig utan sin viljas medverkan
likasom af gammal vana framför operakällaren.
Skulle han gå in eller ej? Naturligtvis skulle han
gå in!
Lokalen var så godt som tom. På sin
sedvanliga plats i soffan satt den magra, långa
agenten Ziedler och tycktes frysa och långledas. Då
och då gäspade han högljudt, så att den enda
kyparen, som sömnig och utledsen hängde öfver
Söndagsnisses teckningar ryckte till.
— Gu ten Abend! ropade agenten, glad att fä
sig ett sällskap.
Kamrer Strands sinne ljusnade något vid denna
hälsning. De skakade hand med hvarandra och
drucko hvarandra till. Ziedler berättade något
om isförhållandena i Hangö, något som Strand
e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
