Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbak» till böijan af 70- talet. Den är
förknippad med minnen, minnen af den art, att de vore
värda till och med en stor författares penna; jag
tecknar dem här så godt jag kan. När franska
regeringens trupper 1871 tvingat sig tillträde till
det af hunger, af umbäranden, af kommunarder, af
eld och bomber utpinade, halft förstörda Paris,
skyndade jag mig från Bryssel, där jag för tillfallet
vist ades, till den sköna staden vid Seinen, där jag
fordom tillbragt så lyckliga, så oförgätliga stunder.
Jag ville än en gång se hvad som fanns kvar af
all den härlighet, som endast sex år förut bländat
och tjusat mitt ungdomliga och för intryck
mottagliga sinne.
Ack, det var en förfärans bild jag nu såg.
Paris, som jag sett ungt, skönt, bedårande,
likasom en af dessa nervösa, vackra galliska kvinnor,
hade på tvänne år åldrats, åldrats snabbt, som
man åldras under ett lif af laster och
olyckor. Hvarje spår af skönhet tycktes utplånadt
från det engång förförande sköna anletet.
Ohygglig förtviflan lyste ur de slöa ögonen, hårdhet och
grymhet från de förtorkade, slappnade dragen. När
jag skakade fram öfver Pont Neuf, Paris älsta
bro, såg jag till höger svarta, sotade ruiner, ur
hvilka en hvitgrå rök, anklagande som röken från
ett orättfärdigt offer, slog ned mot flodens tungt
rullande vatten. Det var allt som återstod af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
