Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sorgens strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där är stallet och fähuset och boden och
ett pörte, som håller på att sjunka ner i
jorden. Taken äro af näfver och torf, ena
fönsterhalfvan af pärtor, och ett hål är tillstoppadt
med en trasa.
Rågåkern är stubbad, på linfältet ligger
en kullstjälpt vattenså, och på gärdet hänga
frostskadade potatisblad. Ingen synes till,
dörren är faststöttad utifrån.
En uppblött väg för till stranden;
illaluktande linröta i gyttjan, en kullkastad tvättbänk
med benen i vädret, en hink utan band och
en gammal båt, till hälften fylld med vatten,
i hvilket simmar ett metspö och ett stycke
förkolnad tjärved.
På stranden synes ett grårödt väsen röra sig:
det är en eländig, raggig, herrelös hund. Han
ser en främmande man stå vid ledet och blir
skrämd. Han skäller icke, men smyger sig undan
med svansen mellan benen, hållande i
tänderna en rutten fisk. En kråka har satt sig
på gärdslet, hon afundas hunden dess byte,
flyger flaxande efter honom och stannar, buren
af vinden, i den kvistade tallen vid ladans
knut.
Skymningen faller på, jag måste ännu gå
rundt om sjön, och det är en fjärdings väg
genom skogen dit upp till gården på åsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
