Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen där hemma skiner snedt och
kallt. Jordmånen är rå och ofruktbar,
växtligheten når blott obetydligt högre än
dvärgbjörken, människorna äro tungsinta och
drömmande, deras intelligens är medelmåttig
och deras synkrets trång.
Skulle jag kanske vända om, resa tillbaka?
Jag kunde ju i alla fall sticka mig dit för
att se, låt mig fortsätta färden, eftersom jag
en gång begynt den. Man måste ju stundom
skåda hemlandets strand, vore den äfven en
sorgens strand.
Hela Finska viken är insvept i dimma.
Fartyget famlar efter farleden, tjuter gång på
gång med sin hvisselpipa, faller ur kursen och
återfinner den blott med svårighet. De första
kala klippholmarna uppstiga ur vattnet. Och
första känslan vid deras åsyn är fruktan att
råka på grund med den dyrbara utländska
lasten.
Slutligen är farleden funnen, och i nattens
stillhet styr fartyget mellan två steniga landtungor
in i hamnen. Staden sofver, intet annat ljus är
synligt än ett svagt skimmer från Societetshusets
fönster och Nikolaikyrkans upplysta tornur, som
för tillfället ingen tyckes ha behof af. Masterna
på några stora fartyg teckna ofvan husen sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
