Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppet i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, men en landkrabba, som bättre förstår
sig på affärer än på navigation. De båda
styrmännen hoppas att bli hans efterträdare
och äro därför afundsjuka på hvarandra,
försöka hemligt göra hvarandra förtret i alla
hamnar, tiden går i onyttigt kajutgräl, och så måste
man gå ut nattetid och i hvilket väder som
helst. Man har ju lots ombord, edsvuren
långlots, man litar på honom och — skyller på
honom. Om skeppet stöter på grund, ersätter
assuransbolaget skadan för skepp och last,
bärgningsbolaget gör sig en god inkomst,
befälet tvår sina händer i en väl affattad
sjöförklaring, men lotsen mister tjänsten och folket
förtjänsten.
Allt vildare rasar stormen! Där var
återigen ett blindskär . . . öfverallt bryter sjön . . .
det är ett underverk, om vi gå klara.
Om jag åtminstone kunde sakta farten för
att kunna stoppa vid behof. Men då drifver
skeppet allt mera mot land. Om det inte ändå
vore säkrast . . . (Han talar något in i
rorhytten, fattar sedan post midt på
kommandobryggan och tar ett fast tag med båda
händerna i räcket.) Han tror det vara bäst att
sticka upp i vind, styra rakt ut till hafs, stick
i stäf mot stormen. Han kan ha rätt. Sjön
går visst högre därute, men det är ju dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
