Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxen och myrorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myrorna i denna stack hade aldrig haft sin
lust till andras egendom, och aldrig hade de
gjort andra myror något för när. Också kunde
de ju icke hafva något att frukta af andra;
— de visste ju icke af några fiender. Ingen
hade heller stört deras ro.
Men en vacker sommardag hördes plötsligt
från mon ett stampande, ett bölande och ett
stön. Det var herrgårdsoxen, som råkat förirra
sig till utmarkerna, och som nu sökte en
lämplig plats för att där gifva utbrott åt sin ilska.
Kullvräkta trädstubbar och uppbökade tufvor
utmärkte den väg, där han gått fram. Ofta
förr hade väl myrorna hört honom draga förbi,
men fastän de visste, att oxen hör till
myrstackarnes värsta fiender, förstodo de icke att
hysa fruktan för honom, ty de visste sig ju
aldrig ha gjort ens oxen något förnär. Också
den här gången skulle han väl gå dem förbi
och låta dem vara i fred.
Men då oxen kom fram till myrstacken,
blef han mäkta vred och bölade ilsket. Så
stötte han med sitt ena horn dess tak af
furubarr till marken. Då blef det oro och
rörelse i stacken, och mot oxens hufvud
kastades en vätska, som sved och luktade illa.
Nu blef oxen allt mera rasande och stötte
båda sina horn i stacken och slungade hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
