Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vakten vid kejsarstoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här, till dess den siste åskådarn gått sin väg.
Kanske får jag då stå här hela mitt lif. Men
så har jag ju ändå en gång fått stå som
hedersvakt för kejsaren — och grundlagarne . . .
En psalmton höres ur folkhopen. „Vår
Gud är oss en väldig borg“ ljuder det från
universitetets trappor, och man faller in i
melodien från Nikolaikyrkans terasser. Alla stå
med blottade hufvud. Ordningens
upprätthållare aftager äfven han sin mössa och står där
hållande den i vänstra handen, som under
fältbön.
Det var en vacker psalm ...
Han sätter långsamt mössan på sitt
hufvud. En tår glittrar i hans öga. För att
dölja den, vänder han sig bort och låtsar
betrakta blommorna vid stodens fot.
— Det var en underbart vacker psalm.
Då ljuder med ens en ny sång. Det är „Vårt
land“. Alla hufvuden blottas ånyo.
Ordningens väktare för snabbt handen till mössan.
Men strax därpå spritter han till, sänker ned
sin hand, höjer den så halfvägs, fäller den
åter ned och synes ej veta, hvad han bör göra.
— Det där är ju förbjudet . . . det har
kommit order, att vi ej få göra honnör för
folksången. Gendarmerna stå där borta med
mössorna på och händerna längs sidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
