Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpela-gubbarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förde den nykomne till stugan, dit
gårdens alla underhafvande voro uppkallade.
Nyfiket betraktade folket sin nye
husbonde och väntade på, hvad han hade att
säga, och med hvilka helsningar han skulle
komma, ty ryktet hade vetat berätta, att han
vore en mycket pratsam herre.
Ståtlig var han, svalde ej orden, och
snart fingo gubbarne höra ord och inga visor.
Först talade han om vägen, såsom
naturligt är, då man kommer från en resa.
Gubbarne väntade, att han skulle tacka dem för
den väl underhållna vägen, ty de hade nog
gjort sitt bästa hvar och en och svettats med
tunga sandlass midt under den varmaste
sommartiden, och det fastän deras egna arbeten
brådskade. Men i stället fingo de ovett.
— Vägen, som jag kom, är alldeles för
lång, sade förvaltaren. I ha’n fått lefva här
alldeles för länge efter eget behag. Det ser
ut, som om ni med flit hade byggt landsvägen
så krokig och backig för att få den längre.
Därför ser jag mig tvungen att låta er räta ut
och förkorta den. Det är baronens vilja, att
denna gränsmark skall närmare införlifvas med
storgården.
Då gubbarne ej svarade något, fortsatte
förvaltaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
