Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var under de där adresstiderna,
du vet. Sista söndagen höllos möten i alla
kommunerna. Jag hade åtagit mig att resa till
min hemsocken. Som du vet flyttade vi, min
mor och jag, efter min fars död hit till
Helsingfors. Jag hade gjort mig klar att resa
med aftontåget, och blott på en stund gått
ut i staden. Då jag återvände hem för att
hämta mina saker, fick jag höra, att min
mor fått ett af sina vanliga anfall. Läkaren
gaf ej något hopp, hon skulle ej ha lång tid
kvar . . . jag skulle säkert icke finna henne
vid lif, om jag reste.
Jag skyndade till hennes rum. Hon hade
hämtat sig något och var vid fullt medvetande.
Hon visste att jag skulle resa och kände också
orsaken därtill. Hon hade varit mycket
bekymrad, icke öfver resan, till hvilken hon
tvärtom uppmanade mig, men öfver alla dessa
1 dsamheter och olyckor. De hade nog gjort
sitt till att angripa hennes nerver och
förvärra det onda, hvaraf hon led. För att lugna
henne sade jag genast, att jag slagit resan
ur hågen.
— Hvarför? frågade hon. Hvad skulle
hindra dig från att resa?
— Men jag kan ju inte lämna dig ensam
att dö?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
