Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråkan och svalorna, eller Enighet ger styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogskråkan, som lefde och huserade på
byarnas utmarker, var mycket begifven
på fågelbon Det var inte af brist på annan
mat, utan därför, att då hon nu en gång fått
smak på de små sångfågelungarna, så dugde
ingenting annat. Och hon hade blifvit en
sådan finsmakare, att hon föredrog att svälja
dem lefvande, helst med litet fjun på, så att
de gjorde litet motstånd i strupen. „Jag dödar
ju inte dem, då jag sväljer dem lefvande och
förhjälper dem från det kalla boet till ett
varmt gömsle“, brukade hon svara, om någon
förebrådde henne denna hennes passion.
Men nu hade det redan tidigt på
vårsommaren blifvit brist på läckerheter i
utmarken. Alla små fågelbon voro plundrade,
och de större fåglarnas ungar voro
oåtkomliga för kråkan. Och därför var det hon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
