Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Missväxt hotar, frosten ligger på lur, och
i rymden hålla hotfulla makter råd.
Men sällsamt nog är mitt sinne likväl
icke mörkt, och min dag ej mulen, och
sorgen får icke makt med min själ. Ty ännu
finnas holmar, som vattnets flöde ej förmått
att dränka, ännu ges det eldar, som glada
glimma på kullarnas krön, och ännu finnes
månget fält, där folket kan tråda sin dans.
Jag trodde, att mitt land blifvit taget
ifrån mig, och nu först har jag funnit det.
Jag trodde, att jag förlorat mitt folk, och nu
först har jag vunnit det. Jag trodde, att
hoppets eldar redan slocknat, men nu först
tändas de på allvar.
Ej behöfver jag som förut låna eld af
andra, ty nu brinner den inom mitt eget bröst.
Den tändes ej mer blott vid festliga tillfällen,
men under hvardagsarbetet lyser nu dess
låga oafbrutet i tusende hjärtan.
En ny hänförelse är dess olja och en
ny förtröstan dess veke; ur en nyfödd
kärlek och ur en frisk förmåga af själfuppoffrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
