Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serverade bänkrad, alldeles invid barrieren.
Syskonen hade därför en ypperlig öfverblick af det
lysande skådespelet.
Uppe på läktarena sutto representanter för
alla dessa familles dirigeantes, som E. de Laveley
kallar dem, dessa familjer som icke regera, men
styra ett helt folk. Där satt blomman af dessa
stolta namn Rostopschin, Uvaroff, Scheremetjeff,
Dolgorucki, Novosiltzoff, hvilkas bärare årtionden
efter årtionden sekel igenom nämts än som
He-rostratos än som Solon, men alltid nämts bland
de främsta. Läktarena voro för öfrigt upptagna
till trängsel. Ur en fullhet af vackra
mångfär-gade toiletter stucko upp purpurröda och hvita
parasoll som väldiga, exotiska blommor, och de
darrade och vajade i sina ägarinnors händer för
intryck och känslor, ännu mera oberäkneliga än
den vind, hvilken låter blomstren på marken
vaggas och röras. Det böljade af färger och
blommor, band och spetsar, och där lyste sköna ögon,
svarta ögon, blå ögon. Man viftade med parasoll
och näsdukar till sina bekanta. Ett kort gladt
skrik angaf då och då, i hvilken nervkittlande
spänning man befann sig. Och öfver denna
glänsande tafia höjde sig himmeln lugn, varmblå med
väldiga moln, slättlandsmoln, stora upptornade,
glänsande, upptill hvita som snöhölj da alper och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
