Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Petroff, Alexei Sidorowitsch, sade hon
sakta åt Horn, är borta. Hennes röst darrade
lindrigt, ehuru hon synbarligen bjöd till att
behärska sig. Denna darrning plågade omedvetet
Horn. Stod denne Petroff henne så nära?
— Där är Martinoff, låt oss fråga honom,
sade Horn. Han vinkade öfverstelöjtnanten, som
blek, men lugn kom fram till barrieren.
— En olycka, sade han sakta, Hasard,
guld-fuxen, är död, men publiken bör inte få veta det.
— Men Petroff? Och Helena såg med ett
gripande uttryck af oro och sorg på Martinoff.
— Alldeles oskadad, borta i stallet, sade
han högt, så att han kunde höras af många.
— Ah, gudskelof, och i öfvermåttet af sin
rörelse trykte hon Horns hand, kom låt oss gå
och se om den stackars gossen. De skyndade
sig alla tre till stallet. M:r Archer stod i dörren,
grälade och svor: jag sade ju, att det bådade
olycka, jag sade ju hennes nåd det.
Inne i guldfuxens spilta stod Petroff i ett
stort fång af halm i ett obeskrifligt tillstånd af
sorg, grämelse och vrede. Innan någon hann
fråga honom huru allting tillgått, bröt han ut,
men med en häftighet som ångan ur en
öfver-fyld maskinpanna. Hans ögon stodo fulla af tå,-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
