Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven och hans byte. Nordanvinden svepte
kall öfver sjön, och den qvarblifna
räfun-gen frös ända till hjärtroten; den hade
försvunnit, hans korta dröm om kärlekslycka.
Han drog en tung suck, skakade askan ur
pipan och steg upp för att gå.
I det samma kom Wanhala in. Han såg
sig omkring efter sin jänta; hon var borta.
Ursinnig af vrede och smärta, högg han ett
tag öfver räfungens nacke och i nästa
minut låg denne sprattlande i snödrifvan. Men
Israel gick in i krogen, slog dörren igen,
sjönk ned öfver disken, där så mången
fyllbult kroknat, och tårar, bittra som malörts
-bränvin, runno ur hans rödsprängda ögon.
Men räfungen steg upp, skakade snön
ifrån sig och började långsamt vandra mot
hemmet. Vid tullbommen snafvade han
öfver något tungt och mörkt, som låg på
vägen. Det var en människa. Folk
skyndade till från alla håll. En qvinna kom
springande öfver gården med en flammande
perta. Hon lyste öfver det bleka ansigtet;
det var den gamle tyske vargen; där låg
han rakt under tullbommen, en blodström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
