Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den döda ro. Kistan lyftades upp i en
fyr-hjulig karelsk kärra, kusken satte sig på
kistan och bredvid honom en i orten vida
bekant psalmsångare, som, då liket fördes
ur gården, med högljudd och darrande
stämma sjöng en psalm. Så snart man
nalkades en by, ett torp, en människobostad,
tog sångaren upp en vers af psalmen —
däri-mellan hvilade han. Efter likkärran följde
Matti och Anna Liisa samt ett långt tåg
inbjudne, som i långsam färd följde
väl-förståndige bonden Tobias Savolainen till
hans sista hvilorum. Efter jordfästningen
begaf sig hela skaran igen till
begrafnings-gården, nu i vildaste fart. Ett uppehåll
gjordes på en mo, där stod vid en korsväg
en gammal väldig fura. Med sina tjocka
vridna rötter grep den vidt omkring sig
fast i den ljungbevuxna marken. Stammen
reste sig ärrig och mossbelupen samt
uppbar en ståtlig krona. Tallen var en
haltian-mänty, den såg ut som ett heraldiskt
stamträd, ty dess bark var betäckt med otaliga
röda, blå, gula och svarta brädlappar
omkring sex tum i qvadrat, med därå inristade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
