Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blå ljungeldarne, som tidtals lyste upp
hvarenda skrymsla i det stora rummet, de
väldiga åskknallarna, alt bidrog att hålla
mig i ett tillstånd, som, så trött jag än
var, dock ej tillät sömnen att sluta till
mina ögon. Ett oändligt tåg af onyttiga,
orediga tankar kommo och gingo, kommo
och gingo igen, som i ett pater-noster-värk,
enformigt, envist och skoflade upp ur längst
förgätna tilldragelser det ena minnet mera
plågsamt än det andra. Det var icke
möjligt att stanna maskinen. I den stora
spi-seln flammade några glödande kol till, för
hvarje gång vinden därute hväsande for
in i skorstenen. Det tycktes mig som om
jag i de flämtande kolen sett en bild af
det lif, som i rummet bredvid höll på att
förrinna. Psalmistens ord „människans lif
varar högst sextio till åttio år, och när det
som bäst varit hafver, hafver det arbete och
möda varit“ löpte genom mitt minne. Till
slut somnade jag in i en tung sömn utan
vederqvickelse och störd af drömmar. Jag
tyckte att den döde kom till mig och bad
mig lämna halmbädden, den var inflyttad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
