Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn och den säkerhet, som en mångårig
vana, att veta sig vara den första, förlänar
människan. När den skramlande kärran
körde in på gården afstannade alla samtal
— endast hundarna fortsatte sin
argumentering med envis ilska. Mihail skuggade
ögonen med handen och blickade ned emot
oss. Två år hade förgått sedan vi senast
råkades, men med ödemarksbons skarpa
syn och märkvärdiga minne kände han
genast igen mig — det var som vi råkats
i går. Med värdighet uttalade han sin
glädje öfver att återse mig.
Jag skakade hand med Mihail, hans
hustru, hans söner och döttrar, hans
svärsöner och svärdöttrar. Återseendets glädje
var lika uppriktig som allmän.
Det hade diskuterats med mycken
liflig-het om ett hämd och härnadståg mot en
björn, som slagit en af Konins kor.
— Men, sade Mihail, „a kuin’ sie tulit*)
— så går jag inte på jagt — jag stannar
hemma. Björnen må gå sina egna vägar,
mitt lod skall han icke möta i natt“.
*) Eftersom du kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
