Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å nej, stryk är behållen gåfva; det är
nu den här historien om Jalo, hingsten,
traf-varen hans.
— Nå, hvad rör den mig?
— Ja, inte vet jag, men kom nu bara i
morgon, så får ni veta det.
Och sedan nämndemannen ett par gånger
spottat-eftertryckligt och dragit en suck af
lättnad, steg han upp, tog afsked och gick.
Kristian skrapade sig i sin yfviga lugg och
gick långsamt ut. Orolig vandrade han
omkring på sina ägor, suckade tungt, nu då han
var ensam, och återvände först sent på
aftonen hem.
Då det ännu var för varmt inne i stugan,
satte han sig på sin trappa för att njuta af
aftonsvalkan. Natten var fuktig och varm;
stjärnorna blickade sömniga genom en luft, som
lik ett tunt flor skymde fästet. Fullmånen
höjde sig därborta öfver mossen i stilla prakt;
den blickade gul och väldig genom den glesa
furudungen, som tvinande och sjuklig växte på
tufvorna i det järnhaltiga vattnet. Den sista
gransångaren sisade i skogen, och nattskärran
flög, som om den varit drucken, än åt höger
än åt vänster, än upp och än ned, försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
