Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet tobak och hirsgryn, kaffe och socker,
kunde aldrig stiga till en så stor summa. Det
kunde aldrig hänga riktigt ihop. Och hans
ockerräntor sedan!
Huru väl mindes han icke den resan! Det
var en kall och klar januaridag. Snön låg
jämn som insjöns spegel öfver fält och åkrar.
Skuggorna från gärdesgårdar, stackar och
rull-stensblock föllo som blå fläckar på det hvita
doket. Snösparfven sirrade i blinkflykt
framför honom; skatan skrattade af välbehag, där
den guppade på gärdesgårdarna; och Sipi,
björnhunden med de spetsiga öronen och den ulliga
svansen, satte af i fyrsprång framför Jalo, som
sirligt slängde sina hofvar, likasom för sitt nöje.
Det bar af som jehu. Det var så muntert, att
den tryckande oron som plågat Kristian nästan
förgick. Kristian hade hunnit nära Papula
stadsdel, då han hörde någon hojta och ropa
bakom sig. Han tog pipan ur munnen, böjde
sig öfver släden, blickade bakom sig och såg
en person, som i en liten kappsläde i fyrsprång
följde honom, allt medan han vinkade med sina
räfskinnsvantar. Kristian stannade, och den
resande, en liten pälsklädd, ovig herre, som
kuskade en råttfärgad vallack, nådde honom snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
