Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sitt fina hufvud, riste sin hårrika man och
kallade sin forna husbonde med ett lågt, sakta,
hemlighetsfullt gnäggande. Kristian gick
upprörd fram till honom och klappade hans manke.
Hästen stack öfver det låga stängslet sin fma
nos i hans ficka. Upphetsad som Kristian var,
slog han armarna om hästens hals. Det var
ju så länge sedan han fått klappa om Jalo,
smeka hans fina hull och tala till honom. Då
han förde sin hand öfver hingstens rygg, kände
han med ens valkarna efter Jegors piskrapp.
Nu sköt vreden upp hos den icke fullt nyktre
mannen. Eländiga djurplågare, svor han, i det
han knöt sin knotiga näfve mot Jegors hus.
Jag skall för alltid befria dig, inin stackars vän,
från hans hån och piskslängar, hans grymhet
och tyranni. Och innan han själf hade det
klart för sig, ryckte han bössan från axeln —
ett skott och det ädla djuret segnade stönande
ned; en sorgsen blick ur dess bristande ögon,
och Jalo låg död bakom det stängsel, som
skilde honom och hans forna herre åt. Kristian
ilydde söm en mördare till skogs. En half
timme senare steg’ han åter in i sin stuga fullt
nykter. Jaktkamraterna hade gått att söka rätt
på sin sjuka hund. Han var ensam med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
