Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider kom kvällen med sin svalka. Isak
Hultila gick ned till gästgifveriet. Han frågade
värden, en karelare, rund och fet, som det
runda tornet i Yiborg, om han kunde få ett rum.
— Ja, men tillsammans med en annan.
— Hvem då?
— Nikitin Nikititsch Nikanoff.
— Hvem är det?
— Han är från Viborg, klockare eller
psalmsångare eller hvad han nu må vara; det
är han som nu sjunger därinne.
I själfva verket hörde pastorn från rummet
innanför ett brummande, som om någon hade
strukit på lägsta strängen af en basfiol.
Vår pastor hade intet val. Genom
gäst-gifveriets stora gemensamma sal, där tataren
satt och ordnade sina spetsar, steg han in i
ett litet halfsnyggt rum, som luktade starkt af
geranium, tobak och sprit. De bjärtblå
tapeterna hade spruckit längs alla väggspringorna,
som, att döma af tydliga spår, voro starkt
»befolkade».
På sängen vid bordet satt grannen från
järnvägskupén, Nikitin Nikititsch, stor, väldig
och lycksalig. Han var af ett typiskt ryskt
utseende: breda läppar, bred, rund näsa, kloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
