Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kände för stunden varmare än vanligt det
kraf, som hans kall ställde på honom. Var
han mannen, som i den storm, som nu växte
upp i österlanden, skulle styrka sina bröder,
ingrer och ester? I seklernas natt hade deras
bräckliga farkost hamnat vid Finska vikens
sandiga kuster. Århundraden efter århundraden
hade de hållit sig uppe på tidens haf; våg
efter våg hade gått förbi dem. Stormen hade
rasat öfver dem. Tvenne starka ankare, deras
tro och deras språk, hade bevarat spillrorna
af dessa brödrafolk där ute, där de stora
stormarna gå, där vågorna slå högt och starktr
där floden gått öfver långt större, långt rikare
utrustade farkoster än deras. Och nu skulle
han, Isak Hultila, fara dit ut till dem; han,
den svagaste bland de svaga, skulle sköta
rodret nu, när suset af den storm, som komma
skulle, redan hördes. Nej, månne icke han
skulle blifva just en af dem, som lossade kedens
länkar? Hade han icke nyss, oaktadt alla
bittra lärdomar, alla löften, åter fallit vid första
frestelse? Han var ej den rätta mannen. Och
dock, om han icke tog emot hvad som nu
bjöds, hvad följde då? — ruin, ja mer än det,
skam och vanära. Hvad skulle hans släkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
