Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycka. Vidt skild från den öfriga världen,
om sommaren bortom kärr och sjöar, om
vintern omgärdad af snödrifvor, är en god granne
en ovärderlig skatt, han är en hjälp i nöden,
en tröst i olyckan, en kamrat i glädjen. Så
hade Kuisma och Antti i många herrans år
varit för hvarandra, men nu var det slut. De
hälsade knappt på hvarandra när de om
morgonen stego ut på sin förstugukvist. De talte
icke vid hvarandra, när de gingo till sveden,
till skogen eller för att vittja sina krokar. Och
hustrurna sedan, som alltid taga häftigast vid,
när det gäller vänskap eller fiendskap, de förde
ett lefverne som ett par trätgiriga skator. Och
allt detta för — tio kopek. Tio kopek som
Antti var skyldig Kuisma. Tio kopek som
gäldenären påstod sig ha återbetalt, men som
den andra icke erkände sig hafva emottagit.
Så gick sommaren om, under slitningar
och förargelser af många slag, den gick ändå,
men när det led mot hösten blefvo gubbarna
rädda för de långa mörka kvällarna, som
fordom förflutit så lugnt och trifsamt vid
tobakspipan och pertblosset. När därför
vildsvanen flytt, allorna sökt Ladogas vida yta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
