Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg. Tysta som gransångare, när höken kretsar *
öfver dem, hade vi suttit där några minuter,
då jag hörde Mihail långsamt frammumla något,
som först föreföll mig som en aftonbön, men
då jag hörde en hel del märkliga ord om
»villahäntä» och »schebelikagla», de där icke
gärna kunna adresseras till vår herre, frågade
jag hviskande hvad det gällde. Han såg
andäktig ut och gjorde en åtbörd som anbefallde
tystnad, och i nästa minut hördes endast
vindens andetag, som den sofvandes i natten.
Med armen om granens stam och hufvudet
lutadt mot barken tycktes mig, som om jag
legat vid naturens bröst och lyssnat huru
lif-vet jäste, huru det i starka pulsslag dref de
dolda safter fram för att under nordens korta
sommar hinna till blomning och frön.
Solen hade sjunkit, skuggorna, som om
dagen lägrat sig vid trädens stammar, stego
långsamt och smygande upp högre och högre.
Kungsfågelns siisande hade slutat, till och med
rödhakens elegiska aftonsång hade förklingat,
mild, härlig och ljum föll majnatten öfver oss.
Stjärnorna tindrade från himlens blå — matt
och vällustigt genom den ångande vårluften.
Nattvinden bar underbara dofter som väckte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
